En snutt ur dagboken

Kylan biter i kinderna och det ryker ur varma kastruller med varmt vin Jag smuttar försiktigt på det skållheta rödvinet jag fått upphällt och ställer muggen på tunnan det tappats ur. Framför mig står en liten krullhårig man i övre medelåldern, klädd i vit t-shirt och serverar kunder ur sin lilla bar som liknar ett marknadsstånd från Hultsfred marknad.
-Hey man ropar jag och sträcker upp mina handflator mot honom. Han svarar med en serie snabba jabbar och en vänsterkrok innan jag ens hinner att blinka. Intensiteten i hans blick är hundraprocentig och han har full fokus på målet. Sen garvar vi som galningar och dunkar handflatorna i varandras på ett hjärtligt och vänskapligt vis. Det är sista kvällen i Bled och vi fiskar just intill hans lilla verksamhet som dagtid är glasstånd och på kvällen en liten bar. Jag vet inte hans namn och vi talar inte samma språk men vi har ändå hittat varandra som vänner. För länge sedan var han jugoslavisk mästare i boxning har en kvinna som står i hörnet av ståndet berättat för mig några minuter tidigare. Jag tar den sista klunken varmt vin ur min mugg samtidigt som kyrkklockan uppe på berget slår nio. Många drömmar har förverkligats den här veckan i Bled och mina tankar vandrar iväg till det makalöst fina fiske vi haft samtidigt som jag lommar ner till sjön i mörkret för att luta mig tillbaka i min fiskestol.
Jag drömmer om de två stora spegelkarparna som tyngde vågen över tjugo kilo. Jag tänker också på Tobias breda leende och glädjen han utstrålade när han persade med en artonplussare.
Kvällen vandrar iväg med drömmarna och boxaren stänger och släcker baren. Vi hör hur han startar sin moped i mörkret och när han passerar vårt swim stegrar han moppen och vrålar bye bye friends till oss.

Jag är på hugget

Hittade denna bild på vår jobbdator på Scania. Någon har roat sig med att hotta upp mig ordentligt med grymma vampyrtänder och mörtögon. Detta speglar faktiskt mina inre känslor just nu. Februari är passé och mars rullar snabbt förbi. Om exakt en månad sitter jag i Österrike och blotta tanken på detta gör att jag går helt bananas!

Det ska bli grymt skoj att få karpa igen och jag är verkligen på hugget för denna resa.

När jag kommer tillbaka är det öppna vattnen i Sverige och jag har planerat massor med ledigt från jobbet hela våren. Det blir såklart några Karsgöls och Ögölspass på hemmaplan och sen får vi se vart det bär av. 

Självklart kommer jag att rapportera så mycket jag kan från gölarna men det finns risk att det blir några inlägg från utlandsfisket också.

Jag säger som Pontiak Johanzon - Här kommer sommaren, kom igen kom igen!

Is och jobb

Var uppe vid ett soligt Karsgöl och Ögöl idag. Isen låg forfarande tjock ca 10-15 cm. Det var också massor med snö på den skuggiga vägen upp till Karsgöl så jag var tvungen att gå hela vägen från Ögöl och upp till Karsgöl. Dexter och jag grillade lite korv och jag passade på att smeta glasfiberspackel och nät på de hål som blivit på båtarna under förra säsongen. Nu är det i topptrim alla tre igen!
Började så smått att laga bryggan vid båtarna med det material som redan fanns där uppe. Vid nästa besök kan jag förhoppningsvis köra upp grejer till att göra den klar.
Röjde bort ett gammalt vassbälte vid badplatsen så att man slipper fastna med karparna i detta under vårfisket.

Gamla vindskyddet

Hittade en liten filmsnutt på gamla vindskyddet som stod på udden för länge sedan. Högt vatten ser det ut att vara med, berghällen ligger helt under vatten.

Kanske finns det grova moppeslangar?

Det simmar bevisligen en del ålar uppe i karpsjöarna. I Ögöl har det landats två stycken på boilie genom åren. Den största vägde 1460 gram och togs av Krille Lundgren.
Kanske överraskas någon en vacker dag av en riktig mopedslang under ett karppass där uppe. I Karsgöl släpptes 2004 ett gäng ålar mellan 3-7 hekto, närmare bestämt 114 stycken. Ingen av dessa har ännu landats men jag blir inte förvånad om någon nyper en på stinkare de närmaste åren.
Lite spännande är det faktiskt att veta att chansen finns.

Ramunas med Krutgumman på 9100g

Här kommer ett  filmklipp från Ramunas Bernativicios från Litauen. Det är inte så lätt att förstå vad han säger men vi får vara glada ändå för lite sommarbilder.

Om man orkar pulsa

Vintern uppe i Karsgöl brukar vara bland det vackraste man kan tänka sig. Ligger det snö får man pulsa den sista kilometern från Ögöl men det är det värt:
Snön dämpar ljuden och skapar en vildmarkskänsla som är fantastisk. Känslan är som om man vore ensam på jorden och de enda ljuden man hör är från brasan och knarrande snö under kängorna. Någon enstaka korp kan kraxa till lite ibland. Utöver det är man bara ensam och vakumkapslad i sitt egna snöparadis.
Så fort jag får tid tänker jag susa upp dit och trampa spår i den djupa snön. Tända en fin brasa och pimpla upp några abborrpinnar.
Fortsätter det här sköna vintervädret blir det fantastiskt.