-Hey man ropar jag och sträcker upp mina handflator mot honom. Han svarar med en serie snabba jabbar och en vänsterkrok innan jag ens hinner att blinka. Intensiteten i hans blick är hundraprocentig och han har full fokus på målet. Sen garvar vi som galningar och dunkar handflatorna i varandras på ett hjärtligt och vänskapligt vis. Det är sista kvällen i Bled och vi fiskar just intill hans lilla verksamhet som dagtid är glasstånd och på kvällen en liten bar. Jag vet inte hans namn och vi talar inte samma språk men vi har ändå hittat varandra som vänner. För länge sedan var han jugoslavisk mästare i boxning har en kvinna som står i hörnet av ståndet berättat för mig några minuter tidigare. Jag tar den sista klunken varmt vin ur min mugg samtidigt som kyrkklockan uppe på berget slår nio. Många drömmar har förverkligats den här veckan i Bled och mina tankar vandrar iväg till det makalöst fina fiske vi haft samtidigt som jag lommar ner till sjön i mörkret för att luta mig tillbaka i min fiskestol.
Jag drömmer om de två stora spegelkarparna som tyngde vågen över tjugo kilo. Jag tänker också på Tobias breda leende och glädjen han utstrålade när han persade med en artonplussare.
Kvällen vandrar iväg med drömmarna och boxaren stänger och släcker baren. Vi hör hur han startar sin moped i mörkret och när han passerar vårt swim stegrar han moppen och vrålar bye bye friends till oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar