Karsgölskarparna sover i värmen och trots två besök över helgen så blankas det vidare. Det är väl helt enkelt bara att inse att det är för varmt.
Bara att konstatera att karpåret i Sverige är svårt:
April är för kall, maj är lurig när vädret svänger och fisken går med lektankar och tunga bukar, i juni är leken igång och svårt för den skull, för att inte tala om knotten. I juli är det för varmt och halva augusti och myggen jävlas som vanligt. Sista två veckorna i augusti och de två första i september kan vara riktigt bra om alla omständigheter och om och men stämmer. Problemet är istället att man inte får vara ledig från jobbet. I slutet av september kan man få fisk, om inte nattfrosten busar med vattentempen så den droppar för snabbt. I oktober är det definitivt för kallt om man inte bor i Skåne eller fiskar något vatten där den naturliga maten tagit slut.
Det är bara att nöta på och fiska så gott man kan och till sist hittar även hönan ett frö.
Jag älskar karpmete, tro det eller ej.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar