Med en spegel på 32,5 kilo och en fjällis på över 30 kändes vattnet illhett. Att det sedan simmade flera karpar över 20 kilo i sjön gjorde inte saken sämre.
Efter en lång resa genom Danmark och långa Tyskland kom vi in bland tunnlar, höga alptoppar och grönskande skogar i härliga Österrike. Kanske var vi dom första svenskarna där nere som inte kommit för att åka skidor utan istället för att meta karp.
Vi hittade en snajsig träskylt där sjöns namn FZZ-lake stod skrivet och svängde in. Efter lite grusvägskörning kom vi fram till föreningens klubbstuga och med bilens front pekande mot en av deras lätta karpvatten kunde vi till åsynen av rullande karpar somna in några timmar i bilen för att vara utvilade när vår plats blivit ledig.
När vi vaknade var det fullt av folk runt sjön som kantades av tält och parasoll överallt. Detta var FZZ-blubbens lätta vatten och eftersom det var påskhelg så var alla platser uppbokade. Folk drillade småkarp runt kilot vart vi såg och sjöns ytan bröts konstant av rullande fisk.
Inne i klubbstugan träffade vi en snubbe som heter Bernard. Han var väldigt trevlig och berättade massor av matnyttigt om sjön vi bokat plats vid. Tyvärr hade det regnat mycket och fisket hade varit ganska dåligt. Några fiskar mellan 10-15 kilo hade landats under veckan och vi började med en gång känna att våra mål måste vara realistiska.
Bernard förklarade hur vi skulle köra och berättade också att våra platser var lediga redan. Ingen hade fiskat där vi bokat plats så vi kunde åka dit direkt och börja rigga våra pinaler. På nolltid var vi på plats och började pyssla och gneta med grejerna. När allt var på plats laddade vi med PVA-påsar, kastade ut och tog ännu en välförtjänt tupplur i duggregnet. Efter någon timme tjöt Nickes larm för fullt. Sömndruckna rusade vi ut ur våra tält och han började en besynnerlig drillning. Fisken började med att rusa långsamt och tungt ut mot mitten av sjön ett tiotal meter. Därefter hörde vi hur det började tjuta från andra sidan av sjön. En kille på andra sidan sprang mot sina spön, krokade och hoppade i en gummibåt.
- Ni sitter ihop, sa jag och mycket riktigt var så fallet. Killen på andra sidan tycktes inte fatta detta utan drillade fisken för fulla muggar. Till slut insåg även han att de trasslat och den stackars karpen kunde snart håvas av honom. Sakta gled han emot oss med sin gummibåt och in mot Niklas som stod med spöet i nävarna. -It must be my fish sa Niklas. -No it´s mine svarade killen i båten. I had the take first sa Niklas. Därefter började killen rota bland tackel och linor och visst var det Nickes fisk.
-You know it´s big fish in here, you have to fight them harder tuggade killen fram med en lätt balkanbrytning.
-I know but you must be too close to my swim kontrade Nicke. Killen fnös lite irriterat, vände gummibåten och for tillbaka. Vilken jäkla stroppig kille sa Nicke till mig. Ja han var speciell svarade jag. Vi lyfte upp fisken som jippats över i Nickes håv på den stora karpmattan och tog lite fina bilder. En riktigt vacker spegelkarp var det på 15,2 kilo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar