Vi hittade horn och gjorde en vak

Idag åkte Robban och jag upp till Bjursjön för att försöka rädda det som räddas kan. Isen har redan legat alldeles för länge och vi befarar att det kan bli syrebrist igen. För ett par år sedan strök 20 karpar med under vintern och något liknande vill vi inte ska hända. Tre av de fyra senaste vintrarna har varit riktiga isvintrar med många månaders istäcke. Året när karparna dog lät vi bli att borra så I år provar vi att borra massor med hål för att lätta upp för fiskarna där nere. Under dagarna framöver kommer det att vara några plusgrader och förhoppningsvis ska det kunna sippra ner lite smältvatten i hålen. Vi sågade också upp en vak och det var ett riktigt älgjobb kan jag säga. 50 cm is och svärdet på sågen räckte inte igenom så jag fick borra på sniskan för att få bort is i hålkanterna längst ner.
Ute på isen hade en älg släppt sina horn. Jag tog med mig dom hem och tänkte att dom kanske kunde pryda kolonistugan på något vis. En tolvtaggare visade det sig vara efter kontrollräkning.
Jag vet att många är skeptiska till att man borrar hål för att hjälpa fiskar som riskerar syrebrist men vi gör ändå vad vi tror är rätt. Utan borrning dör fisken av syrebrist, borrar vi hål och gör vakar har vi i alla fall gjort någonting. Skulle dom dö ändå kan man åtminstone tänka att man gjorde vad man kunde.

Aldrig är man nöjd

Jag tror meteorologernas tugg är bullshit! För mig är detta den kallaste jävla vår jag varit med om. Minns visserligen en hårt kall vår när jag gick i åttan då isen låg länge. Skulle satsa på sikmete i hamnen här i Oskarshamn och isen släppte inte förrän de sista dagarna i april. Det var förbannat jobbigt! Nu är det också jobbigt! Inget hopp om vår i sikte alls.
Kikade just på väderprognosen och flera nätter under kommande tiodagars visar på temp kallare än minus 10. Vad bor vi i för land egentligen? Inte kul att vara karpmetare här. I mars ligger det is och halva april minst. Resten av april är det så kallt i vattnet att karparna är måttligt intresserade av att äta. Har vi tur och det inte blir bakslag i vädret så kan man meta karp någon vecka i maj och kanske till och med ett par om man har tid. Om man kan få ledigt.
I juni är det dags för lek och karparna vill inte tänka på mat. Efter leken kommer en regnperiod och kalla juninätter runt midsommar med massor av knott. Efter det är vi framme i Juli och då blir det plötsligt stekhett i vattnet och karparna blir svårtrugade. Sen kommer vi fruntimmersveckan då det bara regnar. Kolen i engångsgrillen vill inte glöda för allt är fuktigt. Fukten och regnandet får igång översvämningsmyggorna som kommer i enorma arméer.
Sen kommer augusti med kvalmig värme och karparna vill inte nappa som vanligt. Den sista veckan i augusti och första i september är skaplig när vattentempen droppat några grader. Har man tur kan man få ta ut några lediga dagar och njuta av livet, sen blir det plötsligt kallt igen. I slutet av september och oktober metar man på, fast vattentempen sjunkit ner till 10 grader. I slutet av oktober kommer frosten och första isskorpan sen väntar en lång jäkla period av väntan på våren. Sex månader vinter och arbete i nån rökig, bullrig, dammig fabrikslokal i jakt på komptimmar som man ändå inte får plocka ut när vädret är på topp. Då ska det garanterat jobbas övertid.
Ja, så här rullar livet på. Korta ljusglimtar, ett evigt famlande i mörker.
Någon som känner igen sig? Någon som känner sig deppig? Nej gör inte det, jag överdriver och skojar litegrann men ibland känns det som väldigt lång väntan.
Jag älskar ändå det här livet och det finns många fler fantastiska dagar än surdagar. Karpmete är helt underbart och värt att vänta länge på. Känns det tungt är det bara att resa bort från vintern och meta någon annanstans.
Just nu är jag i alla fall väldigt glad att jag har en resa bokad 14-21 april. Kanske om jag har en jävla tur kan isen vara på väg att släppa lagom tills jag kommer hem igen.

Bättre väder och fiske

Nu vänder vädret och det blir varmare igen. Vinden piskar på in i mitt hörn och upp mot min gravelbar. 
Jag ökar min mäskning till 20 bullar per spö per dag och huggen börjar komma. Jag landar en 21-kilosfisk som är lång och stark. Den bjuder på en riktigt skön fight ända in till håven. Jag bränner också en fisk som skär av linan mot vassa stenar och musslor innan jag hunnit lyfta spöet. Allt går så fort och när jag tar spöet är fisken redan borta. Linan ser helt uppriven ut och jag får kapa flera meter och knyta en ny rigg.
Nicke fångar en 16,2 kilos linjär spegel och är mycket nöjd.

När vi sista eftermiddagen sitter och babblar med varsin grillskiva på grillen händer något besynnerligt.
En fiskevakt kommer till vår pegg när vi sitter och grillar. Han ser ruggigt bekymrad ut och pekar på oss och säger att vi var tvungna att gå hem till hans chef. Big problems for you two bräker han på knagglig engelska.
Det är okej att äta upp först men sen ska vi dit säger han. Jäklar vad vi börjar grubbla medan vi tuggar på varsin grillskiva! Vi funderar på vad tusan vi kan ha gjort för fel. Mäskningsförbud i sjön råder och det hade vi tullat lite på men bara ytterst lite och inte har vi varit berusade en enda dag. Ett par tre öl per man som mest. Playboy oroar sig för att han ska bli förbannad och jag morrar över att vi minsann inte mäskat en tiondel så mycket som resten av metarna vid sjön som baljat i boilies från båt. Vi lommar förundrade bort emot stugan. Jag säger till Playboy att vi försöker möta honom med glad min och sen lyssnar noga vi innan vi säger något dumt.
På altanen sitter ett tiotal äldre herrar och spelar kort och dricker snaps. En av dem reser sig när vi kommer fram, pekar på oss och säger "Big problems for you two, go in to the house now with the boss" .

Bossen reser sig och går in i stugan utan att titta på oss. Vi lommar efter och innanför dörren står han med två flaskor i nävarna med hemgjort kryddat brännvin och bara garvar. Snaps for the swedes vrålar han. En av herrarna vid bordet som kan engelska förklarar att han är mycket glad att vi är där, att han längtat efter att vi ska komma och tycker att vi är väldigt trevliga. Brännvinet har han gjort själv i fina presentflaskor med rosetter och etiketter och vi får också varsitt klistermärke. Snacka om att vi blir snopna.

Vi promenerar tillbaka till vårt swim och sätter igång att fiska igen. Det har varit en underbar vecka i Österrike som vi aldrig kommer att glömma och vi bara njuter av att ha fått möta våren tidigare än de flesta andra svenskar.

Under eftermiddagen dyker några andra tyskar upp som fiskat i sjön bredvid. Just när dom kommer ner till vårt swim skriker mitt larm igen. En stund senare ligger min tredje 20-kilos i håven. Denna fisk prickar 20-kilosstrecket precis och jag är supernöjd. Tre tjugor på en vecka, kan man kalla det för ett hat trick?

Resan hem dagen efter går i dur. Vi turas om att köra men Nicke betar helt klart av flest mil. Han verkar aldrig bli trött på att köra och bara fortsätter tills vi är hemma hos honom i Landskrona. Vi är båda skittrötta och tyvärr har jag ytterligare 40 mil att köra.
Stannar till i Ljungby på morgonkvisten och tar en kopp kaffe på Donken. När jag sitter där och tänker smälter det in och jag inser att detta är min bästa karpresa någonsin.

Äppelmunkar och möte med svenska kocken

Morgonen gryr och det är frost i gräset när vi vaknar. Ingenting har hänt under morgonen och vi förstår att karparna antagligen stoppat näsan i gruset och blundat ett tag. Trots att det har varit lugnt känner jag hur självförtroendet är på topp. Jag kommer att fånga mer på min nya plats och jag bidar min tid. Nicke drar en fin spegel på över 13 kilo mitt på dagen men ingenting mer händer. Jag mäskar lätt med 10 stycken 14mm boilies på varje spö och kryper ner i sovsäcken. Morgonen efter har ingenting hänt men vi väcks tidigt av vår vän Bernard som rycker i tältduken. Good morning, Palle viskar han lätt och jag tittar ut genom tältöppningen. I händerna håller Bernard en bricka med nybakade äppelmunkar. Inte varsin utan säkert 20 stycken. This is for you säger han, please tell Niklas he can eat too and if there is anything left you can give it to the fucking germans in the bay säger Bernard och flinar. Han drar iväg för att jobba och jag och Nicke mumsar munkar och dricker morgonkaffe. Nu kikar också solen fram men det ryker ännu ur våra munnar i den kalla morgonen.
Framåt eftermiddagen får vi en genialisk idé. Vi ska köpa whiskey och blanda Irish coffey a la Birger Holmqvist. En sväng in till byn för att införskaffa en liter och sen gottar vi oss rejält. Jag har med mig en flaskgrädde från Sverige och även tyskarna borta i viken gillar vår blandning. Vi sitter och babblar någon timme med dem och grillar lite kött innan vi tassar bort till vårt swim och börjar fiska igen.
Riktigt roliga tyskar är det även om vi knappt förstår vad dom pratar om. En av dem heter Oliver och han visar bilder från malresor i Spanien. Han är riktigt taggad på fisket och vi har sett och hört honom ro ut mäsk och beten hela nätterna och dagarna. Han har inte fått en enda fisk men det andra två tyskarna  har fångat desto mer. Båda är lite laid back snubbar som äter och dricker konstant emellan huggen. Den ena låter precis som den svenska kocken i mupparna när han pratar och vi har väldigt roligt åt det. Vi garvar så fort han öppnar munnen fast vi inte vet vad han pratar om.

Bästa knuten för leadcoreleaders

Den bästa knuten jag hittat om man vill köra med leadcore är definitivt Keith Moors ledcore-knot.
Den uppfanns av Keith som numera bor i Frankrike och driver Moorland fisheries. En liten vacker sjö  med massor av stor fisk som jag besökte med Robin Nelson för ett par år sedan.
Knutens två viktigaste fördelar är att man inte måste strula med leadcoresplicning eller köpa färdiga leadcoreleaders. Man kan helt enkelt bara köpa en färdig spole och knyta riggen på plats vid sjön. Leadcore på spole är väldigt mycket billigare än att köpa färdig leaders.
Den andra fördelen som är ännu viktigare är att knuten blir mycket mindre än om man gör en ögla genom att splica. Detta gör att leadclips, sänken, pärlor och annat tingel tangel kan glida över knuten utan problem. Riggen blir säkrare för karpen om man får linbrott.
Knuten är så jävla lätt att knyta och jag gillar lätt!

Illheta skarvknutetips

Känns lördagsnatten långsam när sista biren klämts, kan du lägga pannan i djupa veck och grubbla över dessa två brilljanta konstverk. Två vapen lika viktiga som kaströr och slangbella i min karpvärld.

Mahinknuten använder jag mellan leader och huvudlina. Den har fördelen att bli väldigt liten, vara koniskt formad med det koniska delen mot leadern och de avklippta linstumparna mot huvudlinan, detta gör att den löper bra i spöringarna vid kast.
Albrightknuten använder jag för att skarva två olika tafsmaterial med varandra tex braid med flourocarbon. Perfekt också att klämma lite putty runt knuten om man kör med pop-ups.

Mahin Knot

Första tjugan till Nicke

Framåt eftermiddagen säger Nicke att han tänker försöka prata lite med killen på andra sidan sjön. Vi märker att han fiskar oerhört långt ut i sjön med en stor spridning på spöna. I stora drag kan man säga att han tillbringar 90% tid i sin gummibåt. Vi ser honom köra ut spön, greja med ekolod och GPS och mäska friskt.
Nicke tar en promenad över till andra sidan sjön för att kunna "röka en fredspipa".
När han kommer över på andra sidan hör jag dem prata men kan inte urskilja om vad. Sitter och kikar på dem och ser att det blänker då och då om någon flaska. Det skrattas och låter muntert. Efter någon halvtimma kommer Nicke tillbaka. Allt har gått bra och det verkar inte finnas några sura miner längre för trasslade linor. Han var testfiskare för Dynamite, ACE och Daiwa berättar Nicke. Han glömde nästan bort att presentera sig när han radade upp sponsorer men till sist klämde han fram det.
Killen fiskar med nio spön från tre swim som han hyrt. Ett swim står på hans tjej som bröt benet igår och inte kunde följa med. Det andra står på den gamla gubben som går och lagar mat och dricker sprit, säger Nicke och pekar på en av gestalterna på andra sidan sjön.
Killen har en GPS med en massa heta spots inlagda på berättar Nicke vidare, det är därför han kasar omkring i gummibåten konstant.
Kvällen kommer och vi delar några bira i den ljumma vårkvällen. Ett lätt duggregn får oss att krypa in i våra tält ganska tidigt, kanske spökar fortfarande den långa resan en del.
Mitt i natten väcks jag av Nicke. Han är eld och lågor, flåsar och flämtar och undrar varför jag inte vaknat. Han har fått fisk! En jättefisk!
Jag hasar mig ut ur tältet och där på mattan ligger en monsterfjällis. Vi väger den till 24,5 kilo och livet leker för oss. Detta var fisken vi kommit för att få se. Tyvärr sov jag bort fighten men jag får i alla fall vara med och föreviga den med bilder och vägning. Nicke går på moln, hans första tjuga är landad och hans gamla pb från Polen är höjt med nästan 10 kilo!

Vi ger oss åter till John Blund och vaknar i gryningen. Det är ganska kallt på morgonkvisten och lite frost i gräset. Karparna verkar ha tagit time out. Tre tyskar borta i en vik passerar ofta vårt swim på väg till toaletten. De har ganska bra aktivitet i sin vik och fångar lite karpar mellan 10-15 kilo.
Vi har en härlig dag, softar och funderar. Jag börjar fundera alldeles för mycket och framåt eftermiddagen har jag tänkt så mycket och fångat så lite att jag bara längtar efter att få byta till swimet till höger om Nickes istället.
Där jag sitter känns inte bra, inte någonstans i kroppen. Jag fiskar ut i tomma intet, rakt ut i sjön och kan inte hitta något spännande på botten när jag lodar med sänket.
Om jag kan byta till platsen till höger om Nickes betyder det att jag dels kan fiska in i en vik dit vinden ligger på samt ut mot en gravelbar mitt ute i viken som jag ser sticka upp till just under ytan. Man ser tydligt den ljusa sanden när solen ligger på.
Jag tar en promenad bort till klubbhuset för att se om ett swimbyte går att göra. Det visar sig vara helt okej och jag börjar om från början i mitt nya swim. Jag ser att testfiskaren på andra sidan har flera spön ut mot samma gravelbar. Som tur är kan han inte fiska över på min sida om baren eftersom det ligger stora musselbankar och vassa stenar runt toppen av den.
Det dröjer inte längre än framåt kvällen innan mitt larm tjuter. Jag krokar och drillar en stor fisk som visar sig vara en hög och fin spegel på 20,5 kilo. Nu går munnen på mig konstant och vi firar med att dela en flaska rödtjut. Min fjärde tjuga någonsin och från ett nytt land dessutom. Superkul!
Vår resa känns redan lyckad och jag gläds åt mitt beslut att byta plats. Jag mäskar med ca 20 stycken Solution 14mm mot varje spö och fiskar med Solution bottenbete tillsammans med en vit pom-pom boll. Vinden piskar nu in över gravelbaren men tyvärr svänger vädret mot ännu kallare.
Vi sover sött och larmen har tystnat helt. Dagen går sakta förbi utan mera aktivitet och vi mäskar bara mycket lätt med några boilies runt varje tackel i det kalla vädret.

Austria 12 points

Laddade till max drog jag och Niklas Olsson iväg på en spännande karpresa till Österrike. Hade hittat sjön FZZ på nätet och bilderna på karparna från sjön såg respektingivande ut.
Med en spegel på 32,5 kilo och en fjällis på över 30 kändes vattnet illhett. Att det sedan simmade flera karpar över 20 kilo i sjön gjorde inte saken sämre.
Efter en lång resa genom Danmark och långa Tyskland kom vi in bland tunnlar, höga alptoppar och grönskande skogar i härliga Österrike. Kanske var vi dom första svenskarna där nere som inte kommit för att åka skidor utan istället för att meta karp.
Vi hittade en snajsig träskylt där sjöns namn FZZ-lake stod skrivet och svängde in. Efter lite grusvägskörning kom vi fram till föreningens klubbstuga och med bilens front pekande mot en av deras lätta karpvatten kunde vi till åsynen av rullande karpar somna in några timmar i bilen för att vara utvilade när vår plats blivit ledig.
När vi vaknade var det fullt av folk runt sjön som kantades av tält och parasoll överallt. Detta var FZZ-blubbens lätta vatten och eftersom det var påskhelg så var alla platser uppbokade. Folk drillade småkarp runt kilot vart vi såg och sjöns ytan bröts konstant av rullande fisk.
Inne i klubbstugan träffade vi en snubbe som heter Bernard. Han var väldigt trevlig och berättade massor av matnyttigt om sjön vi bokat plats vid. Tyvärr hade det regnat mycket och fisket hade varit ganska dåligt. Några fiskar mellan 10-15 kilo hade landats under veckan och vi började med en gång känna att våra mål måste vara realistiska.
Bernard förklarade hur vi skulle köra och berättade också att våra platser var lediga redan. Ingen hade fiskat där vi bokat plats så vi kunde åka dit direkt och börja rigga våra pinaler. På nolltid var vi på plats och började pyssla och gneta med grejerna. När allt var på plats laddade vi med PVA-påsar, kastade ut och tog ännu en välförtjänt tupplur i duggregnet. Efter någon timme tjöt Nickes larm för fullt. Sömndruckna rusade vi ut ur våra tält och han började en besynnerlig drillning. Fisken började med att rusa långsamt och tungt ut mot mitten av sjön ett tiotal meter. Därefter hörde vi hur det började tjuta från andra sidan av sjön. En kille på andra sidan sprang mot sina spön, krokade och hoppade i en gummibåt.
- Ni sitter ihop, sa jag och mycket riktigt var så fallet. Killen på andra sidan tycktes inte fatta detta utan drillade fisken för fulla muggar. Till slut insåg även han att de trasslat och den stackars karpen kunde snart håvas av honom. Sakta gled han emot oss med sin gummibåt och in mot Niklas som stod med spöet i nävarna. -It must be my fish sa Niklas. -No it´s mine svarade killen i båten. I had the take first sa Niklas. Därefter började killen rota bland tackel och linor och visst var det Nickes fisk.
-You know it´s big fish in here, you have to fight them harder tuggade killen fram med en lätt balkanbrytning.
-I know but you must be too close to my swim kontrade Nicke. Killen fnös lite irriterat, vände gummibåten och for tillbaka. Vilken jäkla stroppig kille sa Nicke till mig. Ja han var speciell svarade jag. Vi lyfte upp fisken som jippats över i Nickes håv på den stora karpmattan och tog lite fina bilder. En riktigt vacker spegelkarp var det på 15,2 kilo.

Spam och skit

Tyvärr har min blogg blivit utsatt för spam som ni säkert märkt ibland. Jag har försökt lösa problemet nu så får vi se om det hjälpte.
Idag fick jag en ruggig inspiration att skriva en liten berättelse om min och Playboys österrikeresa förra våren. Så fort jag får tid ska jag sätta mig ner och knacka tangenter.

Jobb och jobb

Det ser ut att bli lite bakslag för våren och när jag kollar 15-dagsvädret så verkar det mest bli runt nollan hela vägen. Nåja, jag hade ändå inte hunnit med något fiske eftersom det drösar övertid och extratimmar varje dag och helg.
Skönt iafl att kompbanken är välfylld och jag har lite drygt 150 timmar att plocka ut när våren kommer. Laddar psykiskt inför Frankrikeresan i mitten av april. Bara att hoppas att våren är tidig där då.
Hela vintern har min telefon varit tyst men nu märks det att alla karpbögar har vaknat till liv efter några soliga dagar. Från att ha funderat på om man har några kompisar alls, känns det nu som om man har hur många som helst. Telefonen surrar konstant och det är ett härligt vårtecken tycker jag. Tyvärr det bästa jag kan frambringa just nu.

Lyckad säsong med The Solution

Robert Österlund hade en kanonsäsong förra året med PB utomlands på både fjällis och spegelkarp, allt taget på den fina boilie vi tagit fram tillsammans.
Detta resultat tillsammans med det kanske intressantaste, att karparna i Bjursjön äntligen började svara på boiliemäskning känns lovande för i år.
Tidigare har karparna i Bjursjön inte intresserat sig för mäskplatser och förr efter några dagars mäskning har man kunnat dra med håven över botten och samla upp orörda beten i mängder.
Fiskarna i sjön har ett enormt utbud av mat och växer flera kilo per år i sjön. Man förstår att det krävs något alldeles extra näringsmässigt för att de ska släppa på garden och det har vi nu lyckats få dom att göra.
Det krävdes ett fullvärdigt bete som har ett högre näringsvärde än fiskens naturliga föda för att detta skulle ske.
Okej du kanske resonerar så här: Det där var ett extremt fall och i mitt hemmavatten svarar dom på vilka boilies som helst.
Vad skulle hända om du använde dig av bra boilies istället, skulle du få sämre med fisk?
Det är väldigt ofta man hör att det duger gott med basicgrejer. Det gör det förstås om man inte har några ambitioner att fånga karp. Om man nöjer sig med att få någon fisk någon gång då och då och inte bryr sig om ifall fiskarna i sjön växer till sig.
Har du däremot lusten att fånga mer än andra är ditt bete en av de parametrar du bör anstränga dig till den yttersta perfektionen för att få till bra, minst lika viktigt som riggen eller lokaliseringen.
Alla ingredienserna finns där ute och det är bara att handla in mjölerna och börja blanda. Du kommer att få ett resultat som slår det du använt tidigare med hästlängder.

Att dippa eller inte dippa

Funderar konstant över denna frågan och kan inte riktigt bestämma mig. Har dippat och grejat genom åren men ser inte att det skulle vara speciellt bra. Jag får sällan eller nästan aldrig något på dippsoakade beten.

Ett boilie som stinker skarpt av en högkoncentrerad flavour på en mäskplats, skulle den vara mera lockande att plocka upp än de andra boiliesarna tagna direkt ur påsen? Luktar det inte tillräckligt mycket av stickmix, pellets som håller på att brytas ner och boilies som läcker ut sina dofter?
Skulle karpen välja det soakade före de andra boiliesarna?
Nej, jag tror bara att dippens dofter gör att karpen skyggar för just krokbetet. Hellre boostar jag till mina krokbeten i något naturligt fiskmjöl, glm-mjöl eller krillmjöl i alla lägen, även om jag fiskar PVA-style utan att mäska.
20 boilies som blötts upp i strandvattnet ner i en påse med något naturligt attraktivt mjöl. Blås upp - skaka om och vips har du ett helt naturligt boostat bete. Vill du ha tjockare lager väntar du bara tills pulvret fäst sig ordentligt och upprepar proceduren om och om igen.
Här kommer några heta mjöler som funkar bra att pulverboosta i men fantasin sätter inga gränser.

• Krillmjöl
• Green lipped musselmjöl
• Levermjöl
• Fiskmjölsvarianter
• Hampamjöl
• Pelletsmjöl
• Räkmjöl