Visualisering viktigt för mig

Detta låter säkert hur konstigt som helst men jag skriver det ändå. Ett karppass för mig börjar långt innan jag är på plats. Det finns många som inte kan se tjusningen med karpmete och inte heller skickligheten i att fånga fisk. Antagligen känner många som läser denna blogg igen sig och har hört kommentarerna från andra sportfiskare förut.
- Ni sitter ju bara där och campar! Vad är det för fiske?
Jag vill påstå att en veckas karpande "campande" börjar flera veckor innan jag är på plats. Fisket börjar med att jag grubblar över vattentemperaturer, aktuella vindriktningar, årstid, eventuella skiktningar i vattennivåerna. Jag tänker mig en viss plats i detta läge som känns intressant.
Därefter börjar jag grubbla över hur mycket karp som simmar i vattnet, storlek på dem och konkurrerande arter. Genom detta får jag bilder av hur jag ska lägga upp mina mäskningsstartegier.
Storlek på beten, ska jag köra pellets? partiklar, mäsk, eller PVA.

I det här läget börjar jag få bilder av mitt pass. Månaden är maj och jag börjar se olika scenario när fisken börjar nappa efter en mäskning i en grund vik med 40 boilies och 10 mäskbollar med stickmix och pellets. Jag får en karp på kvällen sedan blir det lugnt. Jag mäskar ut 20 boilies och lite pellets just innan mörkret lägger sig och två karpar rullar innan jag somnar. Just när ljuset bryter igenom på morgonen tjuter larmet igen och jag krokar en tung stor fisk. Jag landar fisken och lägger ut ett par små pingisbollsstora mäskbollar över varje spö. Det bubblar i ytan när bollarna stiger upp och oljefäckar bryter den lugna vattenytan. Ytterligare en karp rullar och snart skriker larmet igen.

Såna här bilder surrar i mitt huvud och jag känner hur självförtroendet växer. Jag fortsätter visualisera om situationen skulle vara en annan. Vinden kanske vänder under natten och ett duggregn drar in. Kanske skulle jag lägga en lätt mäskning på andra sidan sjön just utanför den täta vassen, där brukar dom ju hålla till vid nordostvindar. I så fall kan jag bryta upp, försiktigt ro över och fiska på den platsen istället. Jag ställer klockan tidigt så att jag kan avgöra vindriktningen, i så fall kan jag annars sitta och lyssna efter rullningar på morgonkvisten med en god kopp kaffe i handen, ja så får det bli.

Hur ser botten ut? Vad behöver jag köra med för rigg. Botten är dyig i viken så en helikopterrigg med stopp för tafsen en bit upp bör fungera. Ett par tigernötter på ett spö, ett enkelt bottenbete på det andra av samma sort jag mäskar med och en boilie toppad med plastmajs på spö nummer tre, ja så får utgångsläget se ut. Platsen är ganska öppen och viken grund så jag sätter mitt tält 15 meter upp bakom granen. Där stör jag inte fisken om den kommer in. Dags att knyta tafsar. Jag vet precis hur jag vill börja och har mina olika val att göra för just den riggen. Knyter upp 20 stycken med lite olika variation så slipper jag fumla med det i skumrasket.
Väskan ska packas. Det kan bli kallt så det får bli den tjocka sofsäcken ännu en gång. Jag måste packa lätt så jag snabbt kan byta plats om förhållandena ändras. Bankstick räcker och alla prylar måste rymmas i 55-litraren och spöfodralet och i karpmattan.
Nu är det dags att förkrossa lite pellets och boilies. Lite avkok från hampan som står i frysen passar bra att blöta upp mäsket med. Tankarna fladdrar och bilderna kommer igen. Jag kommer att få två speglar och en fjällis. Speglarna runt åtta kilo och fjällisen på över elva kilo. Ja den är fin! Grov nacke och kraftig stjärtspole. Om den rusar åt höger måste jag hålla emot allt jag kan. Där ligger ett sjunket träd och några stenar. Det får bära eller brista. Går den åt vänster är det lugnt och jag kan drilla den varsammare. Aj, aj, aj! Nu kommer bilderna. Självklart kommer den att gå rakt emot trädet. Jag måste köra med en lite grövre krok på det spöet och lite tjockare tafs. Ja nu funkar det. Jag ser att jag lyckas stoppa fisken och får ut den på öppet vatten men den kommer att bjuda på en långrusning sen.
Ah, tänk om någon sitter i viken och fiskar när jag kommer dit. Jag måste ha en plan B och det får bli vassudden bakom udden. Vinden kommer att ligga på där med och fisken kommer säkert känna sig trygga inne i den breda vassen om det är folk som plaskar och lever om för mycket.
Nya tankar dyker upp och nya bilder. Jag måste ta med mitt rod pod där och fiska lätta sänken på närdistans just intill vasskanten. Slacklina och andra riggar och javisst kommer det gå jättebra där också. Fisken kommer att stryka längs med kanten och visa sig då och då. Jag kan mäska utan slangbella och kaströr så dom kan jag också lämna hemma. Blir vädret bra kan jag strunta i brollyt så kan jag flytta ännu snabbare om jag vill.

Tankarna fortsätter att snurra i skallen. Bilder kommer upp om olika händelser och allt blir positivt. Jag kommer att få karp och jag är på rätt spår. Jag har järnkoll och det är bara att ge sig iväg. Lite nyrullade boilies i ett torknät, upprullade dagen innan blir superbra. Några kan jag lägga i en burk, hälla på lite minamino och låta suga åt sig. Det blir perfekta krokbeten. Salt! Krillpulver och lite salt måste jag också ha med att dippa krokbetena i, det får bli min lilla edge.
Dags att åka och handla. En burk majs måste med också. Ett par skopor över betena innan solen går upp kommer att göra susen. Grilla en dag, nudlar en och norrlandspölsa. Några pilsner kan gå åt också men jag måste packa lätt. Nya batterier i vågen, de andra har suttit i länge och jag kommer att få mycket användning för den.
- Jag måste börja med att mäska lätt eller kanske bara med PVA-sticka om fisken redan är där. Inte överdriva som det hänt att jag gjort förr. 60 boilies blir för mycket per spö, ja det blir det. Då kanske jag missar kvällshugget och nappen kommer sent förmiddagen efter. Mäska lätt från början och sen underhålla varje timme med några boilies och majs. Någon mäskboll då och då så det inte skrämmer fisken i det grunda vattnet.

Jag startar bilen, allt är klart. En glass på en mack för vädret är toppen. Solen skiner och foten sjunker allt längre ner mot golvet med pedalen emellan. Jag måste fram nu och få börja. Det blir ju årets pass hittills, shit vad bra det kommer att bli!

Såhär brukar tankarna snurra och då är det bara ett axplock från mitt fiskepass som alltid börjar långt innan det gör det i verkligheten. Javisst sitter jag ju bara där och campar. Dricker ett par bira, grillar en köttbit och kokar kaffe. Solen steker rakt i ansiktet på kvällskvisten och jag bara ligger där bakåtlutad i stolen. Vad är det för fiske egentligen? Jo det är karpmete för mig.

Det bli alltid minst så bra som man tänkt sig

Think happy thoughts and you can fly

Linor, rullar och spön

När det gäller rullar har jag testat många olika genom åren och kommit fram till att man ska hålla sig till beprövade märken. Daiwa och Shimano är de enda två jag varit riktigt nöjd med. Shimanorullar är över lag otroligt bra och den enda fadäs jag råkat ut för var med tre Shimano 10000 XE där fettet inne i rullarna blev för hårt när det var kallt ute. Rullarna började rappa och bete sig skumt men efter att jag torkat ur dom och oljat upp dom funkade dom fint igen. Just nu kör jag med Shimano biomaster till långdistansfiske och Daiwa basia samt Shimano 6000 till närdistans och svenskt fiske. Dessa rullar har fungerat klanderfritt i många år nu så det känns stabilt.
Spöarsenalen består av Century 3lbs SU som jag gillar skarpt. Tyvärr så tar lacken in fukt så att dom ser lite gråa ut när vädret är fuktigt. Önskar jag kunde hitta någon som kunde lacka om dom, tar gärna emot tips om detta. Fiskar också en del med tre gamla Fox-spön från gamla tiden. Det är 2,25lbs och jag gillar dom riktigt mycket. Kommer säkert att behålla dem för alltid. Till långdistansfisket och utlandsresor har jag köpt tre stycken TF-gear 3,5 lbs Delta XS. Dessa spön är perfekta att trycka in i bilen bland packningen på långresan utan att jag ska behöva oroa mig. Helt perfekta spön, slimmade och med bra ryggrad att kasta långt och det bästa, dom kostade nästan ingenting.
På spolarna sitter Gardnerlina och Kordas subline. Jag måste säga att jag har svårt att uttala mig om linor. Sällan snubblar jag på något jag är missnöjd över men samtidigt har jag ännu inte hittat någon favoritlina.
En grej kan jag säga om subline, den sjunker inte snabbare än andra linor jag testat. Jag har testat linor som sjunkit bra mycket snabbare så därför överger jag den i år. Redo för årets säsong ligger en spole Starbait expert C.A.M i brun färg. Om några veckor spolar jag på den och sen är det dags att putsa av allt inför säsongen.
Gutt!

Riggar

När det gäller riggar och riggmaterial så finns det några saker jag vill uppnå och jag listar dom här:
Det får aldrig trassla: Mottot måste iafl ligga på den nivån. Visst kommer det trassla någon gång för alla men om det gör det så är det något fel på riggen. Alternativet är att köra med olika PVA-artiklar för att undvika trassel. PVA-stickor, PVA-påsar, PVA-nuggets, PVA-tape fixar de mest komplicerade riggar. Vissa riggar går inte kasta utan dessa hjälpmedel utan att trassla, så snåla inte med PVA!
Fjädra ner dina kast så lägger sig riggen bättre på botten.
Så få knutar som möjligt. Ju färre länkar desto mindre risk att något går fel. Blöt alltid alla knutar när du drar åt, Vissa kan behöva säkras med en klick lim.
Så få och så små riggprylar som möjligt. Ju finare och nedskalad din rigg är, desto bättre fiskar den. Skippa allt lull-lull och fundera hela tiden på om du kan ta bort något. Finns tex ingen anledning att köra med leadcore och tub eller andra leaders om man fiskar med coatade tafsar eller flourocarbontafsar.
Matcha färgen med botten: Utnyttja hela registret av färgen som tafsmaterial och riggprylar säljs i. Det finns alltid prylar i samma färg som just din botten har i sjön. Kanske säger du att det inte spelar någon roll eftersom vattnet är så mörkt eller grumligt. Tror du fisken nappar på avstånd eller är blind? En beige tafs syns väl över en brun botten. Karpen ser din rigg om du slarvar, det lovar jag.
Riggen ska vara säker för fisken: Sänken ska släppa och fisken ska inte behöva dra omkring på hela din rigg vid linbrott. Testa alltid säkerheten på dina riggar innan du betar på och kastar ut.
Anpassa krok efter bete och storlek på fisk och växtlighet. En åttans krok och två 20mm boilies tillsammans funkar inte. Inte heller en tvåans krok och en 14 mm boilie. Det blir bara fel och fisken kan spotta innan du märker något eller så riskerar du att tappa fisken under drillning. Jag gillar också att ha följsamma tunna hår. Jag knyter hellre ett nytt hår av tunn tråd än att använda kärnan på en coatad 15 lbs tafs. En åttan eller tians krok använder jag mycket sällan då jag anser dom vara för små och klena för svenskt fiske bland vass och näckrosor.
Inte större sänke än vad jag behöver. Jag anpassar mitt sänke efter hur långt jag behöver kasta. Finns ingen anledning att köra 100-grammare på kortdistans. En bra rigg och en vass krok är mycket viktigare än ett tungt sänke.
Slimmad längs med botten: Jag kör slacklina så ofta det är möjligt. Det finns tillfällen då det inte går på långa avstånd eller stark ström men annars alltid. Jag gillar alla puttyn och blyn man kan sätta på riggen för att få den at ligga tight. Leadcore hjälper till att få linan att hålla botten och även flourocarbon i tjocklekar runt 0.70mm är bra och riktigt billigt alternativ till dyrleaders.
Backleads har jag inte hittat någon nytta med eftersom jag alltid kör slaklina. De ökar bara trasselrisken.

Se karpriggar som en möjlighet för dig att ha övertaget, inte som ett problem. Många gömmer sig bakom orden "Man ska inte krångla till det i onödan", det finns ingen anledning att göra det i Sverige för karpen har aldrig sett en rigg"
Nej, såklart ska man inte krångla. Men det gör man inte, om man behärskar att justera sin rigg efter rätt förhållanden. Med riggkunskap har du övertaget att ändra förutsättningarna.
Lång - kort tafs, blowbackrigg, run-rig, kortare-längre hår. Du blir oändligt mycket bättre och fångar mycket mer än den som sitter där med ett 90-gramssänke och en helt vanlig klassisk hair-rig med 20cm tafslängd för jämnan.
Varenda svensk karp har stött på en karprigg. Fundera på hur många gånger sjörekordkarpen i ditt hemmavatten fångats.
Hörde en så rutinerad karpmetare som Frank Warwick få frågan:
Hur många gånger som en karp plockar upp ditt bete tror du att det leder till en fångst? 1 av 10 svarade han.
Gångra då landningarna av sjörekordkarpen i ditt hemmavatten  med tio. Efter det kan du fundera på hur många gånger den varit framme och ätit runt omkring din rigg. Lite skrämmande tankar va?
Hör ofta folk som inte tar Kordafilmerna på allvar. "Det är inte samma som i Sverige, fisketrycket är så mycket större i England" Känner du igen dom orden?
Jo visst är det så att det sitter folk runt Engelska vatten veckan lång men så får karparna också så mycket mer trevligt att äta där, än vad dom får i Sverige i en medium PVA-påse fylld av hackade haldana readymadeboilies.
Det simmar också mycket fler karpar i de flesta engelska vatten som gör att den naturliga maten är hårdare nerbetad och konkurrensen mycket större om maten.
Fundera en stund innan du sågar mig på denna punkt. Jag tror vi också har 1 av 10 fångade som Frank säger. Kanske ännu färre för att vi är så stereotypa och anser att man inte ska krångla. 1 av 20 gissar jag och ett par tre av dessa ger utslag i nappalarmet.
Genom åren har jag pratat med många som ser ner på karpfiske för att man fiskar bolt-rigfiske. "Alla fiskar krokar sig själva" säger dom.
Okunskap? Tidsbrist? Klent intresse för mete? Kanske alla tre förklaringarna stämmer in på dessa personer.
Jag drar gärna ett snack om detta vid en sjö någonstans. Bolt-rig är en av de metoder vi använder oss av för att fånga karp men mer än så är det inte.

Boilies

Detta är ett ämne man inte kan skriva om på några rader. För att täcka allt hade det gått åt en hel bok eller kanske två. Det finns fortfarande boilies på marknaden som tillför karpen väldigt lite och som inte kommer att fungera i långa loppet.
För den som gör sina singelnätter eller helgpass i vatten där karpen konkurrerar med andra arter på samma näringsnivå, kommer en påse av dessa bullar alltid att fånga fisk.  Mäskar man när man kommer till sjön med 15 boilies runt varje spö och en PVA-påse så blir man en typisk medelmåtta i dessa "hungriga" vatten. Man kommer att fånga precis lika många karpar som alla andra och varken mer eller mindre.
Är man nöjd med detta och tror på det man gör, kan man köpa sig en påse av vilken tillverkare som helst.
Vill man däremot få ett bättre resultat, kliva upp ett snäpp som karpmetare och lämna svenska "lagomträsket" får man söka sig vidare när det gäller boilies. Jag har nu fiskat så många olika vatten i Sverige och utomlands att jag vet att det krävs boilies där näringsvärdena är avvägda rätt och där ingredienserna valts med omsorg. En sån boilie fungerar alltid och i alla lägen.
Har man en boilie där fisken hittar allt den behöver vad gäller protein, fett, mineraler, kolhydrater mm behöver den inte söka sin föda på annat håll än av ren nyfikenhet. Visst är karpar också nyfikna, det också är därför man fångar karp även på plastmajskorn, pop-ups och annat som inte innehåller något av värde.
Med en boilie som täcker fiskens alla behov kan man inrikta sig på mäskningstaktik, platsval, riggar och annat utan att behöva bekymra sig om vilken flavour eller färg som kan vara het.
Om man jämför det med att fiska abborre så vet man att man alltid får napp, om man metar med en löja eller en mask på rätt plats. Fiskar man däremot med jigg, drag eller vobbler måste man hitta rätt färg eller rätt gång på betet osv. Har fiskeplatsen utsatts för fisketryck från andra personer är det kanske bara mete med ett naturligt agn som funkar.
Av de färdigrullade karpbeten jag sett säljas i Sverige skulle jag faktiskt enbart känna förtroende att fiska med ett enda märke och det är Swedish Bait Mechanics.
Jag är riktigt imponerad av de beten de tillverkar men rullar trots det, hellre mina egna på egen mix. På så vis kan jag vara annorlunda även i ett vatten där folk fiskar med SBM. Jag kan dra ner på dofterna och ändra på dem när jag vill när karpen blivit försiktig, för betet alla andra fiskar med.
Som alltid inom fiske och framförallt karpfiske gäller det att vara steget före och våga avvika från Svensson.
Jag känner att det hade varit intressant att gå in djupare på detta ämne och gräva ner sig i ingredienser rada upp exempel som stärkt mina åsikter. Jag orkar inte knacka ner allt i ett blogginlägg så därför lämnar jag det öppet för intressanta diskussioner om vi möts på ett fiskepass någon gång.

Jag är ingen prylbög

Har funderat över lite pryttlar och grejer i vinter och beslutat mig för att plita ner vad jag tycker här på bloggen i brist på annat. Antagligen skiter väl dom flesta i vad jag har att säga men då är det bara att låta bli att läsa.
Min förhoppning är att någon ska reagera och ge mig tips om bättre prylar eller smartare lösningar så att jag lär mig något nytt. Jag bryr mig väldigt lite om vad det är för märke på de grejer jag använder. Det viktigaste är att det funkar och känns bra. Jag har inte hittat något märke som är bra på allt och det kommer aldrig att finnas enligt mig. Utvecklingen går fort och om någon tyckte att Mainline gjorde bra boilies för tio år sedan så har 100-tals andra företag börjat producera beten som är mycket bättre idag. Det gäller att hänga med i utvecklingen kan man säga.
Jag börjar, bara för att vara lite motvals kärring, i fel ände och grubblar över krokar.

I min uppsättning i lådan vilar Korda Choddy, Kamasan Carp Maxx, Korda kaptor curvshank, Sensei, Owner C1, Korda longshank och longshank X, Gardner covert Chod,  Korda wide gape och lite andra blandade märken.
Om jag börjar med mina D-riggar av olika varianter har jag bara kört med Korda Choddy. Jag gillar den riktigt mycket men tyvärr blir den alltid slö efter ett dygn. Antagligen beror det på att den är coatad med teflon och alla teflonkrokar jag testat, blir riktigt slöa efter ett dygn.
Det är ändå helt okej tycker jag, eftersom jag aldrig fiskar mer än en natt med en krok. Bara att byta och knyta om en ny tafs och vips så är man het igen. Drömmen hade ändå varit om skärpan kunnat bibehållas längre.
Har haft funderingar på att dutta lite vaselin över krokarna för att få skärpan att bibehållas men det är inte testat ännu. Finns det någon som har provat?

Kamasan carp Maxx är också en coatad krok. Den blir snabbt slö och dessutom har den en annan nackdel. Glappet i ögat på kroken är för stort och det finns risk att tafsen skadas i övergången mellan krok och tafsmaterial. Surt! Har ingen användning för dessa krokar förutom om jag metar abborre med betesfisk och tjock nylon.

Sensei är en krok jag köpt mycket billigt från I-tackle. Tror jag gav 29 spänn för 14 krokar i ett paket. Den är ruskigt vass och vill man inte knyta om sina tafsar efter ett dygn så är den perfekt. Det är också en riktigt stark krok som inte går att räta i första taget. Den enda nackdelen är att den är blank och i klara vatten är jag inte sugen att använda den. Jag använder denna krok till kombiriggar av olika slag. Spetsen är rak och den är ganska lik Gardner Mugga. Ibland tycker jag om att böja skaftet lite lätt i sidled på kurvshankkrokar när jag knyter kombiriggar. Anledningen är att jag tycker dom vänder och hittar fäste snabbare. Det hade varit trevligt om det fanns någon krok i Sverige med lite snett skaft men det har jag inte hittat. Finns det någon sådan, någon som vet?

Korda wide gape blir snabbt slö då den är coatad. spetsen är svängd inåt skaftet och gapet är ganska stort. Jag gillar inte denna krok till några tafsar alls. Jag får ingen pejl på när den skulle vara bättre än andra rakspetsade krokar. Har kört med den i kombiriggar förr och tappat många karpar. Använder man krympslang vid ögat som man böjer inåt skaftet blir gapet extremt litet. Detta har jag inte ens lust att testa fast jag har sett folk knyta tafsar på det sättet.

Korda longshank är en coatad krok med långt skaft. Jag använder den till kombiriggar och till KD-riggar och gärna tillsammans med böjd krympslang vid ögat. Den är vass när den är ny och krokar enormt bra och långt in i munnen ihop med nämnda riggar. Gapet mellan spets och krympslang blir brett och fint och hittar mycket kött att fästa i.

Korda kaptor kurvshank är en krok som känns enormt vass. Tyvärr känns den dessvärre lite för tunn i godset för att tåla drillningar i Sverige, där fisken ofta är inne och vänder i näckrosor och vass.
Jag kommer att använda den en del i år till kombiriggar där jag kör run-rigfiske men bara om jag fiskar där det inte finns snags.
Några har nämnt att krokspeten lätt blir stukad men då undrar jag hur dom tänker. Hade inte vilken annan krok som helst blivit stukad då? Kanske hade stukningen inte blivit lika kraftig men nog hade den funnits där ändå. Kanske hade man inte upptäckt det förrän det var försent.

Gardner Covert chod är en lite fulsnygg krok. Den ser stark ut, har lite för stor hulling enligt min smak, rak spets och är lite halvblank/matt i färgen. Jag har testat den för lite för att säga något. Den känns ganska vass och kan säkert vara intressant till Chod-riggar och D-riggar. Jag måste prova den i sommar.

Owner C1 är den sista kroken som jag hittar i lådan. Jag har faktiskt inte testat den ännu men den ser intressant ut till kombiriggar. Den är blank och är av typen kurv shank med rakt öga. Jag får ta och testa denna med.

Ja vad fan gör man?

Vintern biter i så hårt den kan just nu. Fick ett meddelande nyss att ett par döda karpar hittats i dammen i statsparken förra veckan. Tre fyra kilo ska dom ha vägt och hade säkert klarat sig om kommunen hade haft pumpen igång som alla andra år. Just nu är bara en liten vak på 5 meter öppen intill kanten och där försöker hundratals änder och andra fåglar samsas om öppet vatten.
Drog ett mail till kommunen och bad dom dra igång pumpen så att kanske några karpar överlever.
Det händer grejer hela tiden tycker jag trots att karpsäsongen är långt borta.
En kompis på jobbet med utländsk bakgrund frågade mig i veckan om vad Magnus Ugglas låt handlar om?
- Där borta i bilen har jag lagt min far...
- Ja det kan man undra, antagligen var han skapligt full och behövde vila svarade jag.
Idag har jag gnetat runt några kilometer på nya skidor. Det kan inte vara fel att röra lite på dököttet och jag börjar faktiskt komma i lite skaplig form. Det kan gå åt då jag vet vad som väntar i sommar. Drömmer varje dag om kalla öl och rejäla grillningar uppe vid Karsgöl.
Min dotter Sigrid hakade på bra på rundan och jag lurade med henne på det allra längsta varvet. Barnen behöver härdas lite nuförtiden, allt för mycket stillasittande vid dator och TV-spel är inge vidare. Visserligen är hon en riktig hejare på praktiska saker och älskar att göra saker irl. Något jag blev riktigt stolt över var att hon kom hem med toppbetyg i träslöjd. Tror att jag haft ett litet finger med i spelet där när jag stoppade hammare, spik och täljkniv i näven på henne från att hon var fem.
Ett datum är spikat för årets Karsgöljsräjs. Tävlingen går av stapeln samma helg som förra året och det blir 23-25 augusti.
Jag har beställt mig en baitboat till våren av Fiskkonservator Lubbe. Känner väldigt sällan att jag behöver en sån men priset var bra så jag kunde inte låta bli.

SBM Karsgölsräjset 2013

Idag blev jag uppringd av Gary Banney som äger Swedish Bait Mechanics. Gary berättar att de vill sponsra tävlingen i år igen vilket känns fantastiskt kul.
Jag slänger in en logga här på bloggen direkt till deras webbsida så att ni kan besöka dem och kika på årets nyheter. Förra året tog Johannes Dogertz och Robert Österlund hem tävlingens förstapris och valde ett fett presentkort med produkter från företaget.
http://www.baitmechanics.se/

Boilies beställda

Jag kommer att få hem 100 kg boilies av The Solution i mitten av februari samt 5 kilospåsar av 16mm pellets i smakerna red halibut, black halibut och krill. Får också hem tester av min och Robbans stinkare Räka/Ansjovis. Det lär bli en riktig dräpare.
Eftersom vi själva satt ihop mixen vet vi att de är fullständigt kompletta näringsmässigt, det gör att man aldrig behöver bekymra sig över betet mer.
Jag tvekar inte ett uns på att de fortsätter leverera lika bra detta år.

Nytt år och nya tag

Det pirrar lite i kroppen när snön börjar smälta. Börjar lite smått längta efter nya säsongen i Karsgöl. Det är dags att fördela säsongskorten och alla som hade kort förra året har förtur i år. Jag har messat dom som hade kort men inte fått svar av alla ännu.
Det ska bli spännande att se om några av de nya praktkarparna i sjön kommer att nappa. Det simmar ca 10 stycken där nu och det vore mystiskt om inte några av dessa kikar upp i sommar.
Det finns också mycket annat spännande att se fram emot. Vi tänkte byta taket på stora vindskyddet bland annat, ett lättare plåttak kommer att få ersätta de onödigt tunga takpannorna.
Det ska också bli riktigt kul att se hur mycket toppfiskarna i sjön har ökat tills i år. Kanske kan Emil och Den Gyllene kliva över 17 kilo?